Att vara föräldrar"ledig" är ett konstigt tillstånd.
Att vara förälder är helt underbart.
Jag har har nu varit tvåbarnsmamma och föräldrarledig i 4 månader med de här två fina och tokiga killarna och det är verkligen ett liv mellan euforisk glädje och riktigt diskbänksdepression.
Slappa förmiddagar med en knubbig go Bruno, härliga promenader, underbara luncher med vänner som jag inte träffat på länge, mycket tid med barnen på eftermiddagen för bus MEN det är också LÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅNGA dagar, väldigt lite stimulans för hjärnan som man använder på jobbet och en helkass privatekonomi i relation till hur mycket det finns att shoppa, fika och äta ute.
Har absolut inga ambitioner att låta gnällig men detta är bara fakta. ALLA som har barn som är mellan 12-35 år säger: "Njut nu, tiden går så fort". Det är absolut lögn, jag lovar att tiden går inte fort. I det föräldrarledigalivet finns det en morgon, en förmiddag, en lunch, en tidig eftermiddag, en sen eftermiddag (nu börjar man bli riktigt trött), en tidig kväll (detta är en helt galen tid som jag inte kan rekommendera) och en kväll (detta är den tiden som man som förälder har egen tid, har allt gått bra i vår familj så är då klockan halv nio)
Nej jag kan inte hålla med om att tiden går fort och jag vet att jag riskerar att ha grymt dåligt samvete för denna känslan när Otto är 28 år och Bruno 25 år.
Men idag är det ju en sån där dag då livet leker. Solen har lyst på min och Brunos näsa, jag har druckit en mycket god latte och jag har fått min träningsrunda hemma och utomhus och är sådär euforiskt lyckligt för mina två fina killar som jag har fått tillsammans med min fine man.
Slutet gott, allting gott...eller?
Vi hörs snart igen.
Kram från mig
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar